Nästa steg till acceptans: stereotyp manlighet?

Pride-festivalen, personligen brukar jag missa den, det kommer alltid något i mellan, studier, lingvistik, meningslöst bloggande för min bloggs läsare, hur mår du idag föresten Anders? Jag har alltid tänkt att gå, det har alltid låtit så liberalt sexigt, mycket naket, uppblåsta könsorgan mm. men det har helt enkelt inte blivit av, kanske är jag rädd att få komplex av alla andra praktiskt taget nakna män, vem vet.

Min bild av pride rörelsen har alltid varit manlig, i alla fall i den mån att den är främst till för män, det kan bero på flera orsaker, att män oftast är mera utsatta för våld pga av sin sexualitet, kan också vara pga av det där dumma patriarkatet jag alltid hör så mycket dåligt om, vem vet?

Men det har alltid slagit mig att med detta i tankarna hur dumt pride-festivalen är, dom ända som övertygas genom festivalen är ju de som redan är övertygade om att behandla er jämställt. Alla andra springer ju oftast lång väg.

Jag tänkte därför utnyttja min roll som man och komma med ett förslag (allt hat som baseras på åsikter som kan förknippas med mitt kön ber jag riktas mot socialdemokraterna som vid tiden av min tidiga barn- och ungdom inte anlitade genusexperter till mitt dagis och min skola).

Pride behöver bli mera manlig, i alla fall för att nå den manliga delen av befolkningen, varför inte prata om Sparta? Kulturen som producerade världens antagligen bästa krigare genom historien, här var homosexualitet inte bara vanligt, det var obligatoriskt på grund av den var en vital del av den militära träningen!

Eller varför inte prata om Alexander den store som erövrade hela den civiliserade världen från Grekland, världen är full men massa exempel på klassiskt manliga, mytiska och väl omtyckta homosexuella män som redan nästan dyrkas av folk, så snälla sluta predika för de frälsta, ta nästa steg för ökad acceptans oavsett hur genuspolitiskt inkorrekt det må vara!

Den ljuva konsten

Jag tänkte börja med att säga, jag gillar inte konst över lag, jag har försökt åtgärda detta på många sätt, rödvin, ett "intellektuellt" skägg, till och med att blanda mina naturvetenskapliga universitetsstudier med några inom humaniora, filosofi visserligen men jag har försökt jag svär!

Men även om jag inte gillar konst så har jag förståelse för att andra människor gör det och jag har även ett vist öga för talang inom konsten om jag får säga så själv. Det finns några atelier i min närhet här i blomstrande Göteborg, jag gillar ingen av dom, men jag har respekt för att vissa av dom är statligt finansierade då det tydligt syns att de är talangfulla eller i alla fall tekniskt vältränade. Men det finns också ett gäng som får mig att må illa och detta trots att jag som student inte betalar skatt! Det är med skräck jag ser in i en relativ snar framtid som en god skattebetalare. Jag har aldrig varit emot våra höga skatter, men för mig verkar det självklart att en skattesats ska bortsett från att vara ekonomisk hållbar i längden också vara försvarbar inför dess medborgare.

Detta rör ju inte bara konsten, jag tänker på genus projekt (ja, jag tänkte se till att bli hatad av så gott som hela Sverige innan det här är över) som av majoriteten av föräldrarna och barnen det drabbar inte är välkommen men likt förbannat ska ges miljoner, i viss del av personerna som inte ens vill råka ut för dom själva. Givet, dessa människor kanske ogillar grannbyn och skulle gärna finansiera en genusexpert där men, det må vara mitt kulturellt utvecklade kön som talar men jag tror inte att de är så onda.

Så från att vara glad och väl insorterad som en stereotyp student, skäggbeklädd, en bra bit åt vänster och en spinkig djävul måste jag erkänna att Sverige har gjort mera positiv till lägre skatter, givetvis inte på bekostnad av sjukvård, skola och "stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.", ni vet de viktiga sakerna men till allt det där som majoriteten av vanligt folk inte vill finansiera om de faktiskt visste vad det gick till.

Och som en trogen följare av demokratin skulle jag faktiskt inte vara helt emot en funktion i samband med tex. deklarationen där de som ville kunde välja vart ens pengar eller delar av dem skulle gå. Pengarna från de som inte brydde sig om detta eller kände sig för dåligt insatta att ta dessa beslut skulle givetvis gå till beslutsfattarna att lägga på allt möjligt konstigt.

Är detta genomförbart? nja antagligen inte, troligt? nä, något som en dum obetänksam människa skulle säga? antagligen, något att begrunda? personligt så tycker jag det.